Fisksätra Fritidsgård

Fisksätra fritidsgård erbjuder ungdomar mellan 13-18 år en trygg och rolig plats där fritid är fokus. Ungdomar ska alltid känna sig trygga på gården och de ska även få möjligheter till att påverka sin fritid på alla kreativa sätt som det bara går. Fritidsgården erbjuder allt från läxhjälp, tävlingar och kreativa aktiviteter till intressanta föreläsningar och samhällsprojekt året runt. Fritidsgården erbjuder även fysiska aktiviteter som dans, fotboll och allt annat som intresserar våra besökare. Allt detta och lite mer marknadsförs på vårat Instagram konto. 

Fritidsgården är en jämställd och jämlik plats, ingen mobbning, bråk och annat misskötande som går emot reglerna på fritidsgården tolereras. Här ska alla ungdomar känna att de blir lika behandlade. Fritidsgården är även noga med att uppmärksamma gott beteende och det finns olika metoder som används vid sådana situationer. Det ska vara lika viktigt att uppmärksamma negativt som positivt beteende. När en ny besökare dyker upp till fritidsgården så görs en introduktion av en fritidsledare, på så sätt kan alla ungdomar besitta samma information från dag ett och behandlas lika.

Fritidsgården kommer att ha stängt under sommarlovet dessa veckor: V.28-31. Fritidsgården öppnar igen V.32 och då fortsätter sommarverksamheten fram till V.34. Mer info om öppettider kommer senare. 

Instagram: fisksatraftg

Adress: Fidravägen 6, 133 41 Saltsjöbaden   

Vanliga öppettider:
Mån-tors 14:00-21:30
Fredagar 13:30-23:30


Fisksätra Folkets Hus – Interview med Esther Eriksson, Lab coach Folk Lab Fisksätra

Hoppas ni haft en fin Valborg och första maj!
Idag har vi gjort en liten intervju med Esther Eriksson, vår Lab coach inom Folk Lab Fisksätra som berättar lite om sig själv:

Vem är du Esther?

Som person är jag kreativ, nyfiken och lyhörd.

Har du någon koppling till Fisksätra, om inte vad har du för tanke om Fiskis?
I ungdomen blev det en del turer med Saltsjöbanan för att vara med vår kompis som bodde i Fiskis. Men nu var det länge sen och jag är väldigt nyfiken på att komma dit igen och få ta del av Fiskis!

Vad har du pysslat med innan du kom hit till Fiskis?
Sedan 2010 har jag drivit 3D-labbet, ett slags Makerspace, på Kungl.Konsthögskolan, där jag lärt studenter att arbeta med digitala tekniker utifrån ett konstnärligt perspektiv.
Jag har även arbetat en hel del inom 3d-produktions branschen och utfört 3d relaterade uppdrag såsom 3d-modellering och 3D-scanning för bl.a. offentliga utsmyckningar och filmproduktioner.

Varför tror du att ett Maker Space är viktigt att ha i Fisksätra?
Vid det här laget så har de flesta hört talas om 3D-skrivare, laserskärare och sånt, men många har ännu inte fått tillfälle att prova själva. Det kan kännas svårtillgängligt och något som man hoppar över om det blir för krångligt. Men när ett Makerspace finns alldeles runt hörnet, så är tröskeln inte lika hög för att ta sig dit och prova på, fördjupa sig och utforska sina idéer.

Vad tror du det kan ge människor, och Fisksätra som plats, att ha ett levande Maker Space just här?
Det blir en plats där idér kan växa, kunskap utbytas, samarbeten uppstå och kreativiteten flöda vilket kommer att ge människor i Fisksätra glädje och samhörighet genom skapande.
FolkLab Fisksätra kommer, likt vad alla Makerspace gör, att skapa en växande positiv och kreativ kraft för hela kommunen.

Vilka maskiner är dina topp tre maker maskiner?
Svår fråga iom att jag tycker att alla maskiner är bra att ha och att de fyller olika funktioner.
Men om jag nu måste välja så blir det:

1. En vanlig kamera för att 3D-skanna och en 3D-skanner, om det finns budget för det.
2. 3D-skrivare (lägger till material) och CNC fräsmaskin (tar bort material från ett block)
3. Laserskärare, brodyrmaskin, vinylskärare, m.fl…som sagt, en svår fråga!

Hur ser du på detta projekt och vad tror du det kan leda till?

När vi upptäcker dolda förmågor, intressen och talanger i oss själva öppnas nya världar upp. Samarbeten kan leda till jobb, intressen till fördjupade studier etc.
Projektet har ett bra fundament och väl fungerande samarbeten vilket gör att energin och kreativiteten kommer igång fort. Det är nu det riktigt roliga börjar.
Det är spännande att följa alla projekt, idéer och samarbeten som kommer att uppstå och den unika Maker identiteten som kommer att växa fram just på FolkLab Fisksätra.

Snart ses vi! Hälsningar Esther

Ann-Marie Ava Valsten

Ann-Marie Valsten är född 1958 hon är uppvuxen i Blackeberg i Stockholm, numera boende i Frostabacka Österlid utanför Burseryd. Har också bott i Fisksätra i flera år. Hon studerade på Nordens fotoskola (1982-1985) Skriver också poesi. Hon var med i det svenska landslaget. Hon har just nu en fotoutställning på Fisksätra museum. Utställningen går under namnet HEM och består av fotografier tagna under åren 1976-1989. 

I likhet med Anders Petersen som jag intervjuade förra året angående hans projekt Stockholm så fick hon  många nej i början när hon visade sina bilder som hon tagit i Fisksätra. 

När jag började med det här så hade jag ingen idé om att det var ett projekt. I början så var ju det här någonting som jag inte visade på fotoskolan men däremot så gick jag till fotograficenter och visade bilderna och tänkte att det här ska de väl vara intresserade av men de skakade på huvudet.

Jag började fotografera utifrån en massa inre ställda frågor, det gör jag fortfarande. Jag ställde en fråga som handlade om rädsla. Vad är jag mest rädd för? Rädsla för mig är en universell känsla. Rädsla och medlidande. Det var ju en slump att jag bodde just här i Fisksätra. Det var också så att när jag gick i fotoskolan så behandlade man ämnen som relaterade  direkt  till min egen familj och min egen historia. Det var något absurt i det. Där pratade man om bilden av den psykiskt instabila människan, den prostituerade människan, bilden av den fängslade människan. Det var delar av min egen historia som jag kämpade hårt med att hålla tyst om. Det var en paradox i det att sitta där och möta de värderingar som fanns på skolan. Därför visade jag aldrig dessa bilder från Fisksätra för att det fanns inte ett sådant klimat för den typen av bilder.

thumbnail_IMG_0032Jag närmade mig människor helt och hållet utifrån det metoder jag studerade på skolan. Där studerade man den dokumentära bilden. Jag själv fick ju ett större djup i kunskapen av vad fotografi innebär och hur man skulle närma sig människor och så.

Jag bodde ju längst ner på Braxengatan utan vanlig dörr. Det var bara balkongdörr. Det fanns sådan där mellanlägenheter då. En tjej som var typ tio-tolv år hoppade in genom balkongdörren. Jag var väl tjugo. Där började vi etablera en kontakt. Hon frågade mig en dag. – Kan inte du adoptera mig?

Då ringde en klocka i mitt undermedvetna. Men gud jag kommer ihåg när en dam frågade min mamma.

-Kan inte jag få adoptera flickan?

På något sätt väckte ju det här trådar till min egen historia. Så jag fick någon form av en närmre blick till henne utan att jag på något sätt avslöjade det. Sedan var jag då inne i hennes familj som en fluga på väggen.

Mitt sätt att fotografera har givit mig mitt språk. Jag hade inte de språket innan. Det är också så att jag menar att jag föddes in i ett språk. När jag föddes så fanns det ett språk där, det språket det kläddes jag i. Det språket fick jag brottas med att få bort. För att det var inte mitt språk. Det där har ju blivit klarare och klarare för mig. Nu känner jag att kanske de senaste 10-15 åren att jag har hittat ett språk.

Reds. anm. Utställningen HEM pågår fram till den 31 maj. Det är en del av Fisksätras historia som är spännande. Det tar avstamp från det första åren, fram till sent åttiotal.

// Jonny Holmberg

 

thumbnail_IMG_0031HEM.

 

 

 

Fisksätra dokumenterat mellan åren 1976-1989

Nu på lördag har Fisksätra Museum Vernissage för en mycket spännande utställning som pågår från 7/4-31/5.

Den består av dokumentära bilder mellan åren 1976-1989 tagna av fotograf Ann-Marie Ava Valsten.

För personer uppväxta eller bosatta i Fisksätra är detta ett unikt tillfälle att få ta del av Fisksätras historia. Det är även en chans för alla att få en tidsdokumentation från en sådan unik plats som Fisksätra.

Jag kommer definitivt att gå dit eftersom detta är en stor del av min uppväxttid i Fisksätra.

Jättespännande!

Adress: Fisksätra Torg 13.

// Jonny Holmberg

HEM.

Boba Ceesay

Boba Ceesay 13 år, Boba_Fotohar bott på Lakegatan i Fisksätra i hela sitt liv. Boba ser sig själv som en snäll kille. Han gillar att umgås med vänner och familj. Han har mycket minnen i Fisksätra, hans bästa minne är internationella festen. Internationella festen är en festival då alla möts, olika kulturer, mat och musik.

Framtiden

Boba vill i framtiden bli rappare. Han vill kunna förmedla sin musik till hela värden inte bara på svenska utan engelska också. Det han vill säga med sin musik är att droger inte är den bästa vägen, att man ska hålla sig nära vänner och inte lita på alla. Idag rappar de flesta om knark, pengar och tjejer. Boba gillar artister som förmedlar äkta känslor och berättar sanna historier. Artister som Ken Ring och 50cent. Hans favoritartist just nu är Alex Ceesay för att han rappar om sig själv och saker som hänt i hans liv. För att lyckas inom musiken, försöker Boba att samarbeta med artister som är lite större: Han har även sökt till talang 2019.  Försvarsadvokat är också något han vill bli, för att försvara människor som har blivit anklagade för att ha begått ett brott som de inte har gjort. Att hjälpa till exempel människor i förorter.

Fisksätra

Det han älskar mest med att bo i Fisksätra är att alla är vänner oavsett bakgrund. Somrarna är bäst för då kan man bada i Lundsjön, cykla runt, spela fotboll och basket. Om det är någon som grillar ute i Braxenparken är alla välkomna att äta. Tyvärr är det många andra som ser Fisksätra och många andra förorter i Sverige som farliga platser fulla med droger. Boba tycker att det är mest kärlek i förorterna, alla har respekt för varandra. Spelar ingen roll vart man kommer ifrån.

//Kujay Keita

Red. Tillägg. Vi lägger även in en liten teaser från internationella festen förra året. (festivalen som Boba nämnde) I år går den av stapeln den 16:e Juni.

https://www.youtube.com/watch?v=VOVg05YL5rg

Kujay Keita

Fisksätra.se vill presentera ett tillskott till redaktion. Kujay Keita som bor i Ramnäs nära Västersås. Hon har dock hela släkten här i Fisksätra så hon har spenderat många somrar här.  Just nu praktiserar hon på Fisksätra Folkets Hus. Det är en del i utbildningen hon går.

Kujay kommer att intervjua personer i Fisksätra.  Det blir några små porträtt av de  ungdomar som finns i Fisksätra. Den första intervjun kommer på Torsdag den här veckan.
Kujay_Fotor

 

 

Kujay Keita

– Jag är 17 år. Jag går på Thoren business school i Västerås. Jag är här i Fisksätra för att mina släktingar är här. Man kan säga att jag är uppvuxen här fast jag inte bor här.

– Jag brukade komma hit varje sommar när jag var liten. Jag har kusiner, sysslingar och farbröder  här i Fisksätra.

-Min relation till Fisksätra är min familj. Det är också somrarna här när jag var liten. Att vara på Mörten eller Siken eller Braxenparken. Vi brukar fira Eid här.

– Mitt bästa minne är när jag fyllde tio och hade kalas här i Fisksätra.  Det var på Sikgården. Det var jättekul.

– Min dröm är att plugga vidare och lyckas med min youtube som jag och min kompis har. Vi har något som vi kallar gossip time. Ämnet kan vara t. ex killar, hur killar tycker att tjejer ska vara på ett visst sätt osv.

Det finns många ämnen att välja mellan vad gäller Sverige och världen av idag. Världen har ju på många sätt krympt och människor har ständig kontakt med varandra över internet. Detta är inget nytt men det är nu vi börjar se effekten av det. Vi lever på ett annat sätt än vad vi gjorde förut. Kommunikationen är snabb och oredigerad. Det gäller att vara uppmärksam och kritisk. Det är ett konstant flöde av information. Sverige har på många sätt förändrats och står inför nya problem och utmaningar. Jag och Kujay pratar lite om detta och annat.

Sverige

– Det bästa med Sverige är möjligheterna man har här.  Jag är född här. Jag har bott här i hela mitt liv.

– Det sämsta med Sverige är Hur mycket politikerna och media döljer rasismen.

– Om jag var politiker skulle jag jobba för att ingen ska känna sig utanför, alla ska känna sig välkomna och trygga. Män ska inte få högre lön än kvinnor. Alla ska ha samma möjligheter. För att någon inte är svensk ska det inte vara svårare att få jobb.

– Det blir bara värre. Det blir bara flera rasistiska partier som kommer fram. Fler människor skyller allt på muslimer. Det här med Jockiboy. Han sprejade sin kompis med svart färg och sa jag ska göra dig till en apa. Det är kränkande mot oss som är svarta. det är ju något man kallar Black face. Många tog åt sig och andra sa. Varför tar ni åt er? Det är bara ett skämt men det är inte ett skämt för oss. En annan youtuber sa att förintelsen inte har hänt. Det är många barn som kollar på Youtube och blir påverkade av sådant.

Förorterna

– Förorterna i Sverige hur de blir bortglömda. Många dör där, många blir skjutna. De gör ingenting åt det. Jag tror att det bara kommer att bli värre. Även fast Sverige är mångkulturellt så är inte alla välkomna.

Rädsla

– Vad gör mig rädd just nu. Jag går på gymnasiet. Det är läskigt. Jag måste veta vad jag ska göra snart. Jag börjar trean nästa termin. Sedan måste jag veta om jag ska plugga vidare eller jobba. Betygen. Det är så svårt att veta vad man ska göra efter studenten.  Ja g vill ju plugga men kommer jag att komma in? Om jag inte kommer in vad ska jag göra då? Jag vill jobba med något jag brinner för. Jag vill jobba med människor. Civilutredare. Som tillexempel polarna i Nacka.

Glädje

– Det som gör mig mest glad är att det snart är sommar, sommarlov.

Ledsamhet

– Det som gör mig ledsen är det som händer runt om i världen. Mellanöstern, USA, Afrika och även här i Sverige.

Lite annat

– Om jag fick bo vart jag ville i världen skulle jag bo antingen i mitt hemland Gambia eller London. Jag tycker om London.

– Om  jag skulle ge ett råd till människor är det att vara sig själv och inte döma andra. Om man inte har koll fråga istället för att anta.

Red. Jag vill också gå ut med en förfrågan. Skicka gärna in texter eller tipsa om något som händer. Kanske vill du göra ett reportage om något. Kom gärna upp till mig och presentera idéer. Jag sitter på Fisksätra Folkets Hus.

mail: fisksatra.se@gmail.com //Jonny Holmberg. 

Anders Petersen. Fisksätra är en utav de finaste förorter vi har.

Anders Petersen är en av Sveriges mest kända fotografer. Hans första projekt var Café Lehmitz 1967-1970. (Cafe Lehmitz var ett ölhak på Reeperbahn i Hamburg.) Jag träffar honom i gamla stan där han har sitt fotolabb. Detta är andra intervjun i en serie av två. Hans projekt som han kallar Stockholm har besökt många platser runt om i huvudstaden. Där ibland Fisksätra. AndersJ

DSC00801_FotorNäraanders

– Fisksätra är en utav de finaste förorter vi har. Dels är det en sådan mångfald sedan är strukturen så fin. När man kommer dit så är man välkommen. I andra förorter kan man kanske ibland känna att man är fel ute, här ska jag kanske inte vara men det känner man aldrig i Fisksätra. Det är underbart där. Integrationen är så väl genomförd i Fisksätra, det fungerar och det finns en sammanhållning. Det finns inte rädsla utan det finns öppenhet.

– Min inställning till mitt fotograferande är att jag vill att människor ska känna igen sig. Oavsett om det är fotat i japan, Chile, Paris eller Fisksätra. Att vi hör ihop, att vi är samma familj. Att det olika kulturerna och traditionerna inte är för poängterade. Det viktiga är att vi är bröder och syAndersvisarfotonstrar. Det går igenom hela mitt fotografi sedan Café Lehmitz.

– När jag fotade Lehmitz fotade jag ju knappt gatorna runt omkring. Jag fotade människorna inom fyra väggar. Det som var väsentligt var vad som hände där. Hur det såg ut utanför var jag mindre intresserad av. Även om det finns med i bilderna. Det finns med i Stockholm också.

Anders tänker samtidigt som han pratar. Utan att regissera. Vi börjar att prata om en sak och det leder vidare till en annan. Han är social. Han återkommer hela tiden till att han tycker foto är socialt och att det är viktigt att skapa ett förtroende. Han berättar för mig om en upplevelse som fick honom att välja foto som uttryck.  

– En dag var jag och klippte mig hos frisören och då såg jag en tidning där. Jag tror det var Året runt eller någon sådan typisk veckotidning. Där var det ett korsord och så var det en bild i det korsordet. Det var spår i snön på en kyrkogård i Paris. Jag fantiserade att fotografen hade kommit på morgonen och sett dessa fotspår som ledde från grav till  grav. Han hade kommit med väldigt ödmjuka ögon och upptäckt att de döda umgicks på natten. Det var så literärt och symboliskt. Det var så laddat. Jag blev helt gripen. Då tänkte jag att jag borde fotografera. Alting föll på plats där. Den inspirationen. Jag visste ju inte fotografens namn. Det stod inget i den tidningen. Nu vet jag att det var  det var Christer Strömholm. Att man kunde uttrycka sig på det sättet, det hade jag inte tänkt på.

Anders gick på Strömholms fotoskola. På den tiden en utav Norra Europas bästa fotoskolor enligt honom. Dit kom gästföreläsare som t. ex. Ingmar Bergman, Vilgot Sjöman, Tore Johnsson, Rune Hassner, Per Olof Sundman som pratade om sitt samarbete med Yngve Baum.

– Det var ju svårt först med Café Lehmitz. Det tog lång tid. Men sedan blev jag och den grupp av fotografer som jag jobbade med då inbjudna till fotofestivalen i Arles, den äldsta fotofestivalen i världen. De ville att vi skulle ställa ut. När jag ställde ut där kom det fram en kille till mig och frågade om jag hade andra bilder att ställa ut. Jag hade med mig Café Lehmitz. Han tittade på dem. Då började det hända saker.

– När jag gjorde mentalsjukhuset lärde jag mig att jag måste lyssna mer och lära mig. Jag lärde känna de människor jag fotade på ett annat sätt. Nu kommer den boken ges ut igen i bland annat Japan. Jag var så engagerad många gånger att jag inte kunde ta mig ur situationen med en enda bibehållen bild som jag tyckte var något att  visa upp eller komma tillbaka med. Då förstod jag att du kan inte vara med bägge fötterna i situationen utan en fot kan var där men den andra måste vara utanför. Så att du har lite kontroll över vad som händer, så att du ser. Du måste backa och få överblick ibland.

– Man får inte glömma bort vem man är. Jag har ju ett språk. Annars går det inte. Det är ju därför jag har fått den här möjligheten. Det är för att jag har ett språk. Om jag inte hade det skulle jag inte få en enda möjlighet att visa det jag gör. Samtidigt så handlar det inte bara om människor utan även om var människan är, energin, känslan och närvaron som finns.

Stockholm

Utställningen Stockholm kommer att ställas ut i maj 2019 på Liljevalchs. Det är allt från Fisksätra till prinsessan Victoria. Anders berättar att han försöker att förändra sitt sätt att fotografera.  

Andersallvarlig– Förut när jag fotade var det svårt att se vilken plats vi var på. Nu håller jag på att försöka ändra på det. Så att man kan se t. ex vilken gata vi är på.

– Den energin som finns i Stockholm måste framgå i det här projektet.

– Statsrummet, hur ljuset faller, hur mörkret kommer.

//Jonny Holmberg