Fyllerist stoppade Saltsjöbanan

Det finns så mycket mer bakom!
Läs mer i gästinlägget av YuSie Rundkvist Chou

//PMP

Fyllerist stoppade Saltsjöbanan

fyllerist NVP

Bild: Skärmdump av NVP:s notis

Nyhetsnotiser är så lakoniska och säger så lite. Jag var där när det här hände den där torsdagskvällen 21 januari vid 20-tiden på tåget från Slussen mot Saltis. Det var bitande kallt och alla på tåget längtade nog hem.

Just som tåget har åkt ett par stationer och vi sitter där i godan ro hörs plötsligt ett avgrundsvrål från det bortersta hörnet av vagnen. Alla vänder förskräckt sina blickar dit. Där sitter en man framåtlutad. Han förefaller påverkad. Jag blir lite orolig och går fram till honom. Det står två gröna flaskor som ser ut att innehålla lättöl vid hans fötter. Jag frågar om allt är ok med honom eller om han mår dåligt. Han säger att det är ok. Jag frågar om det är säkert. Han nickar och jag sätter mig igen.

Tåget åker vidare och mannen jämrar sig lite då och då. Folk i vagnen börjar prata lite sinsemellan och en man säger till konduktören som kollar biljetterna att mannen uppträder ordningsstörande. Jag säger då att han inte direkt är aggressiv, för det har han faktiskt inte varit.

När vi lämnat Lillängen ställer sig mannen lite rangligt upp och en annan man som sitter i närheten av honom börjar plötsligt reagera mycket kraftfullt. Jag hör brottstycken som: ”Nej, du får inte kissa här!”

Samtidigt kommer tåget fram till Storängen och dörrarna öppnas av den nyktre mannen som reagerat. Den påverkade mannen ställer sig vid dörrarna och verkar vilja kissa. Nu kommer konduktören och snart även tågföraren. Tågföraren är väldigt barsk och säger att mannen stör ordningen och måste kliva av innan tåget åker vidare. Jag hör en kvinna i vagnen säga till sitt sällskap: ”Så kan de inte göra, han kommer att frysa ihjäl om de slänger av honom.”

Det känns som att vi är många på tåget som håller med om det. Temperaturen ute är omkring -18 grader. Han är onykter och kan knappt stå.

Men tågföraren har ringt efter polisen och hon meddelar i högtalaren att tåget kommer att förbli stående här tills polisen kommer. Alla i vagnen suckar. Plötsligt går den berusade mannen ut från tåget och säger: ”Jag går av! Åk då!” Tågets dörrar stängs. Vi som sitter kvar i tågvärmen ser hur han ställer sig vid trappan som leder ner från perrongen och faller raklång nerför den. Alla kippar efter andan.

Då ingriper en ung kvinna. Hon slår sönder glaset på nödstoppet och rusar ut. En annan ung kvinna rusar efter. Tillsammans lyckas de få mannen på fötter innan en ung kille också går ut för att hjälpa till. När de kommer in med mannen igen ser jag att den första kvinnan skurit sig och blöder från handen. Troligen hade en av glasflaskorna gått sönder när mannen föll.

Kvinnan skakar av upprördhet, men försöker att tala lugnande till mannen som hon verkar känna ytligt. Hon ringer till hans bror men det är ingen som svarar. Under tiden har konduktören kommit med en rulle hushållspapper som jag river av ett stycke ifrån så att hon kan torka blodet från sitt sår. Mannen hade fått en stor fläskläpp efter fallet, men verkade turligt nog annars hyfsat oskadd.

Till slut fick kvinnan tag i mannens bror och bad honom komma och möta dem vid stationen. Hon bad föraren åka vidare så att mannen (och alla vi andra) skulle få komma hem. Men föraren stod på sig. Polisen var på väg. Antingen skulle vi alla vänta tills de kom, eller så fick mannen kliva av tåget och vänta där. Tågföraren föreslog att kvinnan skulle vänta med mannen. Kvinnan tvekade till en början: ”Men min dotter väntar på mig hemma …”, men så kastade hon en blick på mannen och beslutade att stanna med honom. Vi andra tittade på medan de steg av. Tåget hann dock inte åka förrän först en polisbil och sedan en väktarbil kom till platsen.

Jag hoppas polisen körde dem hem. Jag hoppas att mannen nyktrade till och tackade kvinnan ordentligt. Jag hoppas att den här mannen slutar att dricka så mycket så att han förstör sin egen tillvaro och blir ett störningsmoment i andra människors liv. Mest av allt känner jag dock en sådan enorm beundran för den här kvinnan som grep in – vilken hjälte! Sådana hjältar finns och det är fantastiskt.

Det här var berättelsen bakom den korta nyhetsnotisen.

Text YuSie Rundkvist Chou

Bookmark the permalink.

Comments are closed.